Frivilligorganisationer som nyhetsproducenter – en brokig bild

Att det idag inte är självklart vem som är journalist upprepas ofta, såväl i det offentliga samtalet som inom forskarvärlden. Att olika intressegrupper utövar mer eller mindre resursuppbackade påtryckningar för att påverka nyhetsagendan är också något vi vant oss vid att både höra talas om och uppleva. Kommersiella aktörer, politiska grupper, och olika typer av frivilligorganisationer står bakom en stor del av det nyhetsflöde vi dagligen möter i media. Tidiga studier av dagstidningsnyheter gjorde gällande att uppemot 50 procent av innehållet kunde kopplas till diverse PR-insatser, och senare forskning har bekräftat, och till och med plussat på, den siffran.

En särskilt intressant grupp av aktörer i sammanhanget är frivilligorganisationerna.  Med allt större pondus konkurrerar nu, exempelvis, miljö-, hälso-, och människorättsrörelser, med företag, myndigheter och politiker om medieutrymme. Fortfarande vet vi förhållandevis lite om frivilligorganisationernas roll som nyhetsproducenter, då forskarintresset hittills riktats främst mot kommersiella och politiska aktörers inflytande på nyhetsagendan. Därmed återstår många frågor att få svar på – inte minst vad gäller var i nyhetsproduktionen som frivilligorganisationerna kliver in, och i vems ställe.

Men den forskning som finns ger trots allt en spännande, och komplex, bild av läget. Framförallt visar en genomgång av forskningslitteraturen att frivilligorganisationernas roll som nyhetsproducenter är mångskiftande, och att det finns en stor spännvidd i hur relationen mellan journalist och källa kan se ut.

I den ena änden av spektret finner vi en lägre grad av inflytande, och, om man så vill, en svagare relation mellan journalist och källa. Journalisten har här en relativt hög grad av autonomi och har själv tagit kontakt med källan i syfte att få ett uttalande – låt säga en ”alternativ” röst i en konflikt (se t ex Lewis et al, 2008). Vem som är nyhetsproducent och vem som är källa är här tämligen klart. I den andra ändan av spektret är läget det rakt motsatta. En rad sentida studier riktar ljuset mot diverse alternativa nyhetsorganisationer som etablerat sig utanför vinstmarknaden, och som drivs av journalister med särskilda mål för sina ögon (se t ex Konieczna & Robinson, 2014; Coates Nee, 2014). Inom sådana verksamheter är journalisten de facto också ett slags aktivist.

Och så finns förstås det vida gränslandet mellan dessa båda ytterligheter. I detta gränsland finner vi traditionella nyhetsmedier som driver kampanjer för en god sak, medborgare som rapporterar från diverse protestaktioner eller aktivistforum, och, förstås, PR-konsulter som verkar för att frivilligorganisationernas agendor ska ge avtryck på nyhetsmediernas. Den samlade bilden säger att nyheter om frivilligorganisationer och deras kärnområden idag produceras inom komplexa nätverk av journalister, aktivister, medborgare, och kommunikationsexperter. En viktig utmaning för oss forskare blir att klarlägga hur makten över innehållet fördelas mellan de aktörer som utgör dessa nätverk, samt förstås, vad beskriven utveckling betyder för journalistiken som sådan.

 

Refererad artiklar:

Coates Nee, R. (2014). Social responsibility theory and the digital nonprofits: Should the government aid online news startups?, Journalism, vol. 15, pp. 326-343.

Konieczna, M., & Robinson, M. (2014), Emerging news non-profits: A case study for rebuilding community trust?, Journalism, vol. 15, pp. 968-986.

Lewis, J., Williams, A., & Franklin, B. (2008), A compromised fourth estate?, Journalism Studies, 9(1), pp. 1-20.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *