Om journalisterna fick bestämma skulle journalistiken vara mer global

Vi lever i en globalt sammanlänkad värld – ”det som händer på en plats känns och upplevs i hela världen” skrev Immanuel Kant för 221 år sedan. Kants påstående blir alltmer aktuellt, och av den anledningen menar medieteoretiker att journalistiken måste förändras för att hänga med.

Den måste bli mer globalt orienterad. Inte sällan understryks nödvändigheten att koppla samman lokala aktörer med den global offentligen genom att täcka fler delar av världen och skriva inkännande om andra länder och kulturer. Men hur ställer sig svenska journalister till en sådan journalistik? I en kommande tidskriftsartikel i Journalism Studies visar jag och Michael Karlsson att svenska journalister är positiva till journalistikens globalisering. I teorin. Det ser dock annorlunda ut i praktiken – en mycket liten minoritet uppger att deras eget journalistiska arbete faktiskt präglas av global journalistik. Denna minoritet återfinns i storstäderna, arbetandes i medier med nationell eller internationell räckvidd. Så medan en stor del av journalistkåren är positiv till en mer global journalistik, så är de inkapabla att verka för den i praktiken. Ja, hur kan vi förvänta oss att journalistiken ska globaliseras i en tid då de flesta journalister jobbar mot en lokal publik, mot lokala annonsörer? Det finns, med andra ord, strukturella hinder för den globala journalistikens framgång: oavsett hur positivt inställda journalisterna själva är så krävs det att mediehusen, annonsörerna och, inte minst, publiken vill se en global journalistik.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *